theresesandstroem

En liten sak som slog mig på gymmet idag.. Visst är det lustigt hur man kan passera folk utan att hälsa när tiden flugit förbi? Folk man känt, haft som vänner, som man pratat med och alltid hälsat till. Jag kan tycka att man av ren artighet hälsar på folk vare sig man känner varandra väl eller inte, eller vare sig det var längesen man sågs eller inte. Saker i det förflutna kanske påverkar, men hur länge ska det få gnaga? För att man varit med om något för längesen, ska det verkligen få spela någon roll när tiderna passerat? Jag tycker det är dåligt och det gör mig irriterad att bli nonchalerad så. Att inte ens kunna möta två ögon och säga ett kort ord som "hej". Man behöver inte göra sig någon större ansträning. Dessutom behöver det inte betyda något, det enda som man visar är att man fortfarande är mogen nog att strunta i sånt som varit eller så..

Tycker också det är otroligt dåligt när man möter vuxna, vuxna som mycket väl vet vem man är och inte kan ta sig till att höja handen, nicka med huvudet eller säga hej. Man kan tycka att det ska finnas mer vett bakom pannbenet på vuxna. Skillnad är väl när det kommer till barn, det är ju inte alls samma sak. Speciellt som en liten ort som denna. Alla vet vem alla är, eller i alla fall de flesta. Jag tycker det är så sjukt dåligt. Det gör mig irriterad. Jag tycker i alla fall att man kan göra sig den lillalilla ansträngning som krävs. Lite självrespekt tack.