theresesandstroem

Jag var ute på min numera regelbundna morgonpromenad vid 06.10 när jag blev plötsligt förbannad. Vad i helvete gör du ute på promenad sex på morgonen kanske ni tänker nu, men då ska jag berätta för er att det är ännu ett av mina påhitt för att bli den ultimata människan. Ett steg mot att bli den perfekta tjejen.

För den perfekta tjejen ska röra mycket på sig och få mycket frisk luft så att hon i sin tur får energi. Den perfekta tjejen ska tycka att det är superroligt att gå på gym och mer än gärna vilja, orka och hinna med det några gånger i veckan. Den perfekta tjejen ska inte bara ha ett jobb, hon ska ha en karriär och den ska gå spikrakt uppåt och pengarna ska ramla in. Den perfekta tjejen ska älska mat och äta helst väldigt mycket och ofta men samtidigt inte skaffa sig några kilon i övervikt. Den perfekta tjejen ska tycka om att läsa böcker, ha körkort, gilla hemmakvällar men samtidigt vara festlig (utan att festa för mycket), vara allmänbildad, skitrolig, ha sett de flesta relevanta filmer och kunna leverera citat på löpande band. Hon ska vara politiskt insatt, gilla sport, umgås mycket med sina vänner, hinna med att umgås med sin familj, vara duktig på att laga mat och ha självdistans. Den perfekta tjejen ska se perfekt ut, hur fan man nu gör det.

I min väg mot denna perfekta människa tog det plötsligt stopp. Vad är det jag håller på med? Jag orkar inte en sekund till av det här. Jag är inte perfekt. Jag kommer aldrig att bli perfekt. Kan inte bara jag och alla andra tycka om mig precis som jag är, med mina goda sidor och mina mindre goda egenskaper? Jag är inte en dålig människa för att jag inte följer med de andra tjejerna till gymmet efter jobbet eller för att jag tycker om att gå ut och festa när jag är ledig.

Jag får en sådan ångest när jag läser eller hör kommentarer om att det inte är bra att äta si och så, dåligt att festa x antal dagar i veckan, ohälsosamt att äta lite godis varje dag, hur viktigt det är att hinna med att träffa vänner för annars är man en dålig vän etc. Alla dem som säger att man är dålig om man inte är perfekt och kanske allra mest arg blir jag i slutändan på mig själv, som försöker leva upp till krav som jag tillsammans med samhället satt upp och som är omöjliga att leva upp till.

Förlåt mig men jag hatar verkligen gym. Och jag älskar kolhydrater. Jag tycker godis är jättegott. Jag har inte så fint hår. Min mage är rätt mjuk. Mina ben är inte milslånga. Jag har inte hunnit läsa nyheter på flera veckor och har ingen aning om vad som händer i världen just nu. Jag har inte sett en rad av alla de klassiska filmer man "måste ha sett". Jag gråter offentligt oftare än vad som kanske anses vara okej.

Jag hoppas att jag kommer sluta bli påverkad av den bransch jag jobbar i och det samhället jag lever i. Att jag, och alla ni andra som känner igen er, lär oss att sänka kraven på oss själva. Jag orkar inte vara trött på mig själv när jag inte lyckas med allt. Jag vill bara vara glad över mig själv för det jag har åstadkommit och den jag är.

AV: MICHAELA FORNI