Bra eller dåliga dagar
Fick ett jättefint sms av min kära kusin imorse som skrev att hon tyckte jättemycket om bloggen osv, blev såååå glad :) Jag har ju en tendens till att lessna på bloggandet efter ett tag, men jag hoppas verkligen inte att det blir så den här gången!
Blev morgonträning även idag, är som rätt skönt när det inte är så många där. Körde helkroppsstryka idag enligt schemat. Innan passet var jag sjukt seg och rätt otaggad. Men ju längre passet gick, desto bättre kändes det. Det jag insåg under tiden är att det ju faktiskt är dessa dagar, de tunga, dåliga dagarna som avgör om man kommer lyckas med träningen eller inte. Kan man inte pressa sig igenom ett pass fastän det tar emot så kommer man aldrig bli bättre. Faktum är att jag har fler "dåliga" dagar än bra. Då menar jag inte att jag känner mig sjuk eller inte har sovit något, utan att jag känner mig slö och otaggad. Däremot känns det alltid bättre när jag väl är på gymmet och kör, och efteråt är det alltid en seger, vare sig det blev ett bra pass eller inte! All träning är bättre än ingen! Dessutom skulle jag aldrig kunna njuta av ett riktigt bra pass om jag inte hade dåliga pass. Det är samma sak som att man aldrig skulle veta när man har roligt om man inte har lite tråkigt då och då.
Det är viktigt att VÅGA pressa sig själv och sin kropp i träningen. Våga öka vikterna och våga utmana sig själv (utan att försumma tekniken - det är lätt att skada sig då). Men lär känna din kropp, har du inte sovit något under natten kanske träningen gör mer skada än nytta? Eller är du påväg att bli förkyld - vila då hellre istället för att förvärra och dra ut på bacillerna. Men, är du lite seg i kroppen kanske du blir piggare av ett träningspass? Man måste lära sig läsa av kroppens signaler och köra utifrån det. Och så måste man tro på sig själv, det pratar jag och coach Helena mycket om just nu. Om man inte tror på sig själv, hur ska någon annan då kunna göra det?
Blev morgonträning även idag, är som rätt skönt när det inte är så många där. Körde helkroppsstryka idag enligt schemat. Innan passet var jag sjukt seg och rätt otaggad. Men ju längre passet gick, desto bättre kändes det. Det jag insåg under tiden är att det ju faktiskt är dessa dagar, de tunga, dåliga dagarna som avgör om man kommer lyckas med träningen eller inte. Kan man inte pressa sig igenom ett pass fastän det tar emot så kommer man aldrig bli bättre. Faktum är att jag har fler "dåliga" dagar än bra. Då menar jag inte att jag känner mig sjuk eller inte har sovit något, utan att jag känner mig slö och otaggad. Däremot känns det alltid bättre när jag väl är på gymmet och kör, och efteråt är det alltid en seger, vare sig det blev ett bra pass eller inte! All träning är bättre än ingen! Dessutom skulle jag aldrig kunna njuta av ett riktigt bra pass om jag inte hade dåliga pass. Det är samma sak som att man aldrig skulle veta när man har roligt om man inte har lite tråkigt då och då.
Det är viktigt att VÅGA pressa sig själv och sin kropp i träningen. Våga öka vikterna och våga utmana sig själv (utan att försumma tekniken - det är lätt att skada sig då). Men lär känna din kropp, har du inte sovit något under natten kanske träningen gör mer skada än nytta? Eller är du påväg att bli förkyld - vila då hellre istället för att förvärra och dra ut på bacillerna. Men, är du lite seg i kroppen kanske du blir piggare av ett träningspass? Man måste lära sig läsa av kroppens signaler och köra utifrån det. Och så måste man tro på sig själv, det pratar jag och coach Helena mycket om just nu. Om man inte tror på sig själv, hur ska någon annan då kunna göra det?
Kommentarer
Trackback
