Efter ett otroligt värdefullt sms och två sjuka bloggar senare har tankarna helt ändrats för tillfället, man inser hur bra man egentligen har det. Hur kan man leva som dessa tjejer jag nyss läst om? Ena tjejen skriver mycket om matintaget för en dag. 800 kalorier, och det var mycket? Hela tiden kommer det upp bilder på tjejer som är sådär äckligt smala att man blundar omedvetet. Usch. Hon berättar om hur hon isolerar sig från sina vänner. En vän ville fika, hon vägrade ringa upp. En vän ville umgås men hon ville inte träffas för att hon är för fet för att visa sig för henne, när vännen är så fin. En annan vän bjöd henne på födelsedagskalas, men eftersom det bjuds på tårta och mat bland massor av folk ville hon inte fara. En annan vän planerade tjejkväll med hon och hennes kompisar, men hon vill inte fara för att det både bjuds på mat och alkohol. Varje dag skriver hon om hur hon hittar på lögner för att slippa äta middagen hemma. Ljuger ständigt. Och sen skriver hon att hon är en värdelös människa osv.
Helt sjukt hemskt att leva så. Hur man ens kan hålla på så fattar jag inte... Mat, som är så otroligt underbart. Fy tusan vad sjukt. Tänk om småtjejer på 12 år som är mottagliga för allt skulle hamna inne på en sån där blogg. Och börja käka en halv grapefrukt till middag. Nä. Det är så konstigt att folk ens får skriva om sånt där, som alla andra kan läsa.
Livet är kort. Dags att leva. Fullt ut.
