The pursuit of happyness.


Igårkväll efter ett pass på gymmet såg vi Jakten på lycka på trean. Chris Gardner (spelas av Will Smith) lever otroligt fattigt och får slita varje dag för att få ihop pengar till hyra och dagisavgift. Filmen är otroligt rörande, en sån där film som man knappt kan se bara för att man själv mår dåligt över det som händer. Jag ville sluta se flera gånger, men samtidigt så vill man ju veta hur det slutar. 

Filmen slutar bra, såklart. Men tänk att det finns människor som lever såhär överallt. Som knappt har någon inkomst, som får slita för varje krona och sen inte har råd med något annat. Eller människor som bor på härbergen för att de inte har råd med något annat. De får köa varje dag för att få tak över huvudet, och om de har tur så får de det. Vad gör man annars? Sover på gatan? Eller låser in sig på en toalett på tunnelbanan som han gör i filmen? Det är otroligt hur mycket man tar för givet, som man förväntar sig varje dag. Att ha nånstans att komma hem till, att få mat på bordet, osv. Sånt här kan jag fundera på i timmar. Det är så många små saker man borde uppskatta i livet, man vet aldrig vad som kan hända.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Jag tittade också lite på den filmen igår, har dock sett den tidigare. Den berör väldigt mycket känslor. Älskar scenen när han chefssnubben frågar om han har fem dollar till en taxi, och det är typ det enda han har. Det är liksom självklart för han gubben att han har fem dollar, men tänk att för vissa är fem dollar allt man äger. Och så lånar han ut det ändå, så mycket hjärta bakom.

2011-08-08 @ 14:52:42
URL: http://emptypages.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0