Det är så otroligt tragiskt. Jag saknar ord. Trots att man inte känner varann så bra så påverkas man, speciellt på ett såhär litet ställe där man känner till alla. Framförallt får det en att vakna upp. En olycka händer på en sekund. Och efter det kan det vara försent att säga de där orden man vill säga, att ge den där kramen man vill eller bara visa sin uppskattning. Det är så ofta man glömmer berätta för sina nära hur viktiga de egentligen är för en, och hur mycket man inte vill leva utan dom. Det finns så många tillfällen då man får chanser att verkligen leva livet, och uppskatta de runt omkring sig. Man vet aldrig vad som händer imorgon. Det handlar om att göra bra saker av det lilla, trots att det finns annat som tynger en. Därför tar jag tillfället nu -
alla ni som finns i mitt liv på olika sätt, jag älskar er för dom personerna ni är, trots att jag inte alltid visar det. Jag uppskattar allt ni gör för mig och jag hoppas att ni vet det.
Alla tankar går till familjen som drabbats. Ofattbart och hemskt.
