theresesandstroem

Hittade ett gammalt inlägg på min förra blogg. Läs HÄR. Kan bara säga det...att just den där dagen, för snart 10 månader sen, kände jag mig mer oönskad än någonsin. Jag ville vara galen, förändra nåt. Jag trodde aldrig att det skulle finnas någon för mig. Vem kunde tro, att jag natten därpå skulle träffa världens underbaraste kille? Vi klickade bara sådär, och ungefär två veckor senare var han min. Det jag vill säga är att chansen alltid kan komma, även när man minst anar det. Mitt år fick den bästa tänkbara starten och sen dess har det bara fortsatt. Jag har sån otrolig tur som fått lära känna den här underbara människan. Han gör mig lycklig varje dag och jag känner mig fortfarande sådär nykär. Jag minns såväl när jag fortfarande spelade hockey och vi tränade med a-laget, jag hade sån otrolig respekt för honom, och var så rädd för honom. Nu undrar jag vad jag egentligen var rädd för, han ser hårdare ut än vad han är, kan jag lova, haha! Nämen allvarligt, han är världens snällaste. Och egentligen vet jag inte vad jag ville ha ut av det här inlägget. Men ge aldrig upp hoppet än hur tungt det känns, det finns någon för alla. ♥