Som en berg- och dalbana
Helt sjukt vad livet går upp och ner. Det kan skilja så otroligt mycket mellan olika dagar. I torsdags var jag glad hela dagen, kände mig pigg och lycklig och var så sjukt taggad på livet i allmänhet. Igår var en sån där dag då jag blev tvungen att stanna upp ibland, svälja klumpen i halsen och försöka att inte låta tårarna komma utan anledning. Svag i psyket och väldigt känslig.
Idag är det helt annorlunda. Glad, men väldigt bräcklig, som jag oftast är. Mitt humör svänger snabbare än det mesta. Från superglad till supersur går på 0,001 sekund helt utan anledning. Men det är så jag funkar tyvärr.
Det där med att jobba med sig själv är nog ett never-ending-project. Men det är kanske så det ska vara. Man lär så länge man lever säger dom väl...
Vet egentligen inte riktigt vad jag vill komma fram till med detta inlägg, kanske bara att påminna mig själv om att jag måste sluta vara så jäkla tjurig och ändra mitt sätt att se på saker istället..
