theresesandstroem

Lunchrast. Köttfärslimpa med potatismos, sallad och avokado. Ska iväg på praktiken igen nu. Ev. gymmet när jag slutat, sen middag och sen jobb. Ha en fin dag!

Det här inlägget har jag funderat och petat på med i flera veckor. Jag har funderat över hur jag ska lägga fram det jag vill ha sagt. Det är ett otroligt intressant, men också känslofyllt ämne där åsikterna är många. Idag är allt så svart på vitt, många missköter hälsan och utesluter fysisk aktivitet och nyttig mat helt. Andra blir maniska, tränar jämt och äter aldrig nåt som man tycker är onyttigt. Helt plötsligt försvinner den där glädjen. Den sköna känslan efter ett bra träningspass blir inte längre njutning, det blir ett begär som fortfarande inte räcker. Och sen tappar man gnistan. Jag har sett så mycket av det. Man går ut till 120% och så slocknar gnistan lika snabbt som den tändes. Man återgår till halvdan mat som man egentligen inte mår bra av. Jag har dock inga egna erfarenheter av det här. Visst kan jag tappa motivationen ibland, jag hoppar inte full av energi och glädje till varje träningspass, men, träningen har alltid varit en del av mitt liv. Kanske är det främst tack vare hockeyn och fotbollen då man alltid har haft regelbundna träningar. Men det har fått mig att inse att jag mår bra av att träna. Jag kan liksom inte sluta hitta bra anledningar till varför jag ska fortsatta träna. Träning...
...gör mig gladare
...ger mig bättre tålamod
...ger mig bättre självförtroende
...är så otroligt roligt
...känslan efteråt är obeskrivlig
...är ett utmärkt sätt att lära sig att man kan om man vill (bara att kämpa, kämpa, kämpa!)
...gör så att jag sover mycket bättre
...är ett kanonbra sätt att umgås med andra
...det får en att glömma alla jobbiga tankar och är ett utmärkt sätt att bara rensa hjärnan

Nu var det längesen det kom några thaibilder..skärpning.

Måste bara berätta att jag nu när jag är på praktik (som för övrigt går kanon, alla är supergulliga!) så börjar jag ju inte förrän 8 på morgonen. Så sen i måndags har jag gått morgonpromenad varje morgon, och jag måste säga att oj, det är ju typ det bästa sättet att starta dagen. Än fast det känns segt att kliva upp så är det liksom en befrielse att gå där när det är helt dött på gatorna och se solen gå upp. Snacka om lugn i hjärtat. Synd att man inte kan göra det då man ska till Lycksele, eftersom bussen går så tidigt..

Måndags blev det alltså prommis, praktik, gym, paltmiddag hos mamma och pappa, och sen stack jag på jobbet. Såg slutet av Modo-Skelleftå och blev allmänt arg. Igår prommis, praktik, matlagning ala broccolisoppa, sen promenad med hundarna, och efter det följde jag Anna ut en sväng. Blev alltså ungefär 1,5 mil promenad igår. Helt sjukt skönt.

Idag blev det prommis, lång mysfrukost i soffan och sen praktik. Idag är jag på biblioteket. Ska bege mig dit nu efter lunchrast. Sen handla till middagen - flygande jakob! MUMS

Fredag. Helg. Sista sportlovet är över (för helg skulle vi ju haft ändå). Vaknade en halvtimme tidigare imorse. Klev upp och åt frukost framför Gossip Girl. Sen blev det storstädning. Höll på till elva, sprang en sväng på banken och sen blev det en liten plocklunch - knäckebröd med jordnötssmör och banan, keso, tonfisk, morot, apelsin och äpple. Plus en stor kopp te och ett glas vatten såklart. Fredrik kom hem och vi såg lite mera Gossip Girl. Sen for vi på gymmet. Var på lite halvtaskigt humör, men efter lite träning blir man alltid gladare! For sen och köpte fönsterlampor och hängde upp dom. Fikade lite också - kvarg, mixade jordgubbar och hallon och passionsfrukt över. GOTT. Duschade, fixade och sen for vi på Kronan för att hämta upp en blomma och köpa present. Var nämligen bjudna på middag hos Fredriks mormor och morfar som firar 50 år som gifta. Trerätters blev det. Kantarellsoppa, filé och pommes och sen maräng med grädde och frukt. Riktigt gott.

Har nyss kommit hem och senare blir det Big Brother och sen Åslia med Anna och Emelie för att åka madrass, är ju öppet hela natten lång. Barnsligt, visst. Men förbannat kul! 

Imorgon är det lördag, ingen träning med laget. Så vi får se vad som händer. 

Ha en fin kväll!

Ååååååhhh....nu blev jag ledsen i ögat. Dom där spetsshortsen från Zara jag skrev om tidigare som jag hittade i Thailand. Jag hittade dom på Zaras hemsida förra veckan. Tänkte beställa dom. Men nu finns dom inte längre. Och ja, jag vet att det är störande när man skriver DOM men det skiter jag i. Jävla skit. Nu blir jag arg på riktigt. 

Jaja. Ska leta febrilt efter ett par liknande, dom var verkligen superfina. Igårkväll blev det Zumba och tv. Idag startade dagen med några avsnitt av Gossip Girl med frukost i näven. Sen bullbak. Fina kusin kom förbi en tvärt innan vi gick iväg till Kronan för att äta lunch med mamma och moster. Mums. Köpte även med mig ett te innan jag gick hem, Brunkullan Rooibos som är typ det bästa teet i världen! 

Hjälpte mamma med några bilder och sen for jag hem till Anna. Blev en tripp tillbaka i tiden då vi tittade på massa gamla bilder. Sen bakade vi kladdkaka och såg Simpsons. For hem och gjorde middag och städade undan lite här hemma. 

Sen dess har jag hunnit träna boxning. Och oj, jag blir lika förälskad varje gång. Det går seriöst inte att hitta en bättre träningsform. Jag är frälst :) Sen dusch, fika och tv. Freddan har lagt sig för att sova, så jag ska slå igång nåt avsnitt av Gossip Girl, det är verkligen grymt bra! Nästan i klass med Sex and the City, och DÅ är det bra kan jag lova!

Måste bara säga det också att jag nästan börjar känna mig som en hemmafru nu. Sen jag flyttade in har vi liksom haft turen att bli bortbjuden till våra föräldrar ganska ofta. Så man har inte behövt laga så mycket mat. Men den senaste veckan har jag lagat mat som en tok. Rödbetsbiffar, hemmagjord pyttipanna, köttfärssås, kycklinggryta, chorizokorv och fräst coleslaw, kasslergratäng osv. Undra när man lessnar ;)

Måste tipsa om en sak till också. Jag har aldrig tyckt om torkad frukt, russin, fikon, nada. Men en sak har jag hittat som verkligen är helt underbart. Speciellt eftersom jag älskar kanel. Skivade kaneläpplen, heter dom. Finns i naturgodishyllan på Ica. Heeeeelt underbara. 

Nu får det räcka för ikväll. Sleep tight.

Måste bara börja med att säga tack till alla er underbara människor runt omkring mig som bryr sig och stöttar. Ni är helt underbara.

Igår blev en helt annorlunda dag än jag någonsin kunnat föreställa mig. När klockan ringde på morgonen klev jag upp som vilken lördag som helst för att käka frukost innan träningen. När mamma ringde förstod jag att det var något speciellt eftersom hon inte brukar ringa så tidigt på en lördagmorgon. Jag svarade och hon berättade att farmor blivit riktigt sjuk, så sjuk att hon inte ens kunde prata. Dom visste inte hur det skulle gå. Mamma och pappa skulle i alla fall åka ner till Umeå, men jag intalade mig att det skulle gå bra. Hon har varit svårt sjuk flera gånger tidigare men det har alltid gått bra. Jag och Fredrik åkte till Lycksele som planerat efter min träning. När vi kom fram mötte vi syster som just kommit från marknaden. När vi är på väg in till lägenheten tar Camilla tag i min arm, tittar mig i ögonen och berättar att hon just pratat med pappa - farmor är död. Död, tänkte jag. Det kan inte stämma. Det kan inte vara sant. Men samtidigt gjorde det så ont i mig. Det gjorde så ont och tårarna trängde fram bakom ögonlocken. Men fortfarande förstod jag inte. Det kan inte stämma, tänkte jag. Det kan bara inte vara möjligt. Vi bestämde oss för att åka ner till Umeå efter vi hade fikat. Blev tvungen att stänga in mig på toan ett tag då tårarna bara forsade. Jag väntade liksom bara på att få vakna upp ur drömmen. Min älskade Fredrik körde ner oss, och lilla Wille följde med också. Under vägen halkade samtalsämnet bort på andra saker och jag lyckades nästan glömma allt som hänt för ett tag. Men helt plötsligt var vi där, i Umeå, på strokeavdelningen. Mamma mötte upp oss i korridoren och de sista stegen tvekade jag, farmors kropp låg därinne. När jag kom runt hörnet och såg henne ligga där kunde jag inte hålla tillbaka tårarna mer. Det brann på insidan. Jag har nästan bara väntat på den här dagen, farmor har varit sjuk i många år nu. Hon har alltid klarat sig undan med små marginaler men aldrig blivit densamma. Trots allt, trots att man tror att man är förberedd så är man inte det. Det går inte att förbereda sig för något sånt här och det gjorde så ont att se henne ligga där, alldeles stilla. Armarna var blå efter alla stick sköterskorna hade gett henne. På bordet på sidan om henne var två ljus tända, och i händerna på henne låg en ros. Det var ändå så fint, det såg fridfullt ut, som att hon sov. Farfar var där, och det gjorde ont att se honom, men jag vet att han liksom vi andra kände ett uns av lättnad. Hon mår bättre där hon är nu. Slipper lida. Det var så skönt att dela sorgen med varandra och vi stod där en bra stund. Tillslut tog jag mig mod att säga farväl. Strök med handen över hennes kalla kind och kände hur ont det gjorde av att veta att man aldrig kommer få se liv i de där ögonen igen. Aldrig känna hennes värme eller höra hennes röst. Tårarna rann till och från resten av dagen. Jag är så glad att jag fick vara med familjen och Fredrik, det gjorde så mycket. Bara att kramas. Det gör så ont att veta att man aldrig kommer ses igen. Jag tror dock att det som hände var det bästa, hon hade fått en massiv stroke och en hjärtinfarkt på samma gång och hade hon klarat det hade hon nog aldrig varit sig lik igen. 89 år blev hon, och jJag kommer alltid minnas henne för den fina människa hon var, för all glädje hon spridit och alla söta ord hon sagt. En fin människa har lämnat världen, men jag vet att hon kommer göra himlen fin. Sov gott älskade farmor. ♥